Då såg jag att det rörde sig om två olika praktiker.
Dels har jag försökt hjälpa min pappa.
Dels har jag försökt göra en gestaltning av hur det påverkar mig.
Det är ett sätt att se på det.
Ett annat är att jag har haft 5-6 olika aktiviteter för mig:
Jag har filmat och haft tankar på att göra något självbiografiskt av det. Jag har tagningar på havet från när jag besökte pappa, och tagningar från olika spårvagnsresor. Ska prova att lägga på berättarröst på det.
Jag har fotograferat och det verkar som att det blir som stopmotion serier av fotona. Mestadels föreställer bilderna mig som talar i telefon i mitt nya headset som gjort det möjligt att vara en spindel i ett nät den här veckan.
Jag har ringt en massa till min pappas kompisar och utrönt vilka som är med på att hjälpa till. Då har jag både blivit glad i vissa fall över hur mycket de gillar honom, och stressad i vissa fall över hur vissa lägger allt ansvar på att fixa hans liv på mig.
Jag har lobbat på pappa att få med honom till vårdcentralen, bokat tre olika tider och äntligen fått ett ja att han går dit , och att jag kan följa med.
Jag har varit virrig, argsint, och väldigt stressad den här veckan. Samtidigt känt mig väldigt öppen.
Så vad är kärnan i det jag gör då?
Det är det jag försöker ringa in nu. Jag vill dels undersöka vad som händer med mig när jag hjälper och ber om hjälp, dels ta fasta på vissa aspekter som framkommer längs vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar