Gestaltningsvecka 1, kurs 500

Jag var och städade i ateljén igår. Bort med den gamla platsen, skapa en ny. Jag hittade hörnet. Det såg ledigt ut, så jag ställde alla grejer från förra projektet som jag kan ha användning för där och satte upp en färgglad skylt. Det kändes som att jag nästan glömt bort hur färg ser ut. Kom då att tänka på att jag ofta hamnar i maximala effekter när det gäller färg. Jag badar i kontraster mellan blått och orange, tex. Skulle vara bra att prova de mer dova skalorna. Det skulle dessutom passa just nu. 

 

 

Min pappa har flyttat, och allt är en enda röra. Det visar sig att han klarar mycket mindre i sitt liv än vad vi trott. Han har för första gången i sitt liv uttryckt att han inte klarar allt själv. Det är bra. det är en öppning, för att han ska kunna må bättre. Men som närmast anhörig blir ansvaret stort för mig, och jag märker att jag blir väldigt påverkad.  Jag har en tanke om att jag vill gestalta utifrån vad som händer med mig och min familj just nu. Men jag vill inte tynga ner mig mer än nödvändigt, utan det känns viktigt att gestaltningen får ske som en läkande handling, inte som ett sätt att beklaga sig.

 

 

 

 

 

Analogt PM...

 

 

 

So long.