rädsla och ikoner

Jag fann  för ett tag sedan att delar av varför jag inte kan tänka bedömning över huvud taget är för att jag är konflikträdd. Jag fick reda på det genom att jag läste en text i hur man för samtal i känslosamma lägen, reder ut konflikter på tex arbetsplatser. Jag fick inspiration och styrka att våga fråga saker som jag tidigare inte vågar, små saker på dagis, bara små förskjutningar i mitt beteende gjorde att jag kom längre i mina samtal och såg att jag blev mindre rädd. Jag som inte ens hade satt ord på förut att det är just rädslajag bär i vissa situationer där saker riskerar att bli känsligt, där det är risk att någon känner sig kritiserad. En sådan situation , när jag riskerar att någon känner sig sårad och kritiserad är bedömningssituationen. Det är en intressant ingång till min uppsats.

Men min gestaltning står lite stilla.
Det var kul att besöka hus 10 och se vilka möjligheter rummen där ger.
Jag fick idén att jag skulle vilja använda takhöjden och rymden i rummet till min hjälp för att skapa ett avstånd, men dock en relation mellan två bilder.
En liten bild av mig och en större. Den ena , lilla som ett litet rädd-jag. Och den stora som ett slags upphöjt ideal.
Jag har sedan dess funderat på det där upphöjda, vad det är. Det kan vara kravet på att vara allt som behövs varas i skolan, som får en att tro att man måste vara en supermänniska för att klara alla delar. Men det kan också vara domaren, den som har makt att bedöma och som jag har så svårt att iträdda mig. Det skulle kunna gestalta min långa väg mot domarkappan, den tunga. Att alltid har varit elev och kunna stå under, med mindre makt, men också mindre ansvar är mer bekvämt för mig. Jag blir rädd för att bli anmäld, pratad om som okunnig och för snäll. Tafatt. Rädd för att jag ska bli beskylld föra tt inte följa läroplanen och inte uppnå målen, föra elevflocken åt fel håll, och degenerera ungdomen.
Jag har sökt 5 jobb ungefär. Även det blir en del i min process. Hej här är jag. Så här ser jag på bildämnet. Jag närmar mig en kompromiss. Min uppsats ska hjälpa mig till den kompromissen. En pakt mellan mig och domaren, ett mellanting.

Ikonen som företeelse, ska jag skapa mig en domarikon?
Kan det hjälpa att tillbe domaren, så som man tillber t. ex ett helgon. Kanske föra en liten dialog. Kanske kan domarhelgonet ta mig under sina vingar och beskydda mig från ondo?

anonyma ikoner...