Mitt Pm under bearbetning.

Pm Anna Anås Gunnemark

Vad bedömer jag i bildämnet och hur kommunicerar jag det på ett konstruktivt sätt?

För att beskriva och ringa in mitt intresseområde behöver jag berätta lite om vad jag stöter på i rollen som bildlärare. Ända sedan början av mina praktikperioder har jag funderat på hur jag ska ge konstruktiv feedback till elever som arbetar i bildsalen. Mitt behov av att säga något bra som lyfter och utvecklar, har varit starkt därför att jag kan märka att det finns en så stor osäkerhet hos eleverna.  Antingen att det tycker att det är obehagligt när jag kommer och tittar, och jag kan märka en anspänning som om de väntar på att jag ska säga något.  Eller bara att de söker bekräftelse på att de är godkända. ”Är det här bra? ” eller: ”Det här är så fult” är vanliga kommentarer från elever, som båda syftar till att kolla av om det de gör är ok.  Samtidigt är bildämnets karaktär, i varje fall där jag varit på praktik på högstadiet, lite luddig i sina syften. Och när syftet är lite oklart hittar eleverna på egna syften. Att måla snyggt. Att göra en bra grej. Att avbilda något väldigt likt. Det finns ju många möjligheter. Jag upplever att detta gör eleverna än mer osäkra på vad de ska göra för att bli godkända, vilket stör deras arbetsro. Mot den bakgrunden har jag tänkt att det skulle vara bra att förtydliga vad jag vill att eleverna ska utveckla. Och i och med det hur jag bedömer det de utvecklar. För hur ska jag bedöma mina elever, och sätta betyg på dem om jag inte vet vad det är jag vill att de ska utveckla, åstadkomma?

 

Syfte

Ett arbete som genom att klargöra lärandemål, kvalitéer, verktyg för progression och verktyg för bedömning i bildämnet syftar till att kommunicera konstruktiv bedömning till elever. Jag vill formulera hur bedömning går till, och applicera det på kursplanen i bild. Jag vill undersöka vilka möjligheter jag har att göra rättvisa bedömningar som uppmuntrar till fortsatt lärande.

 

Frågor:
Hur kan språket användas inom ramen för formativ bedömning i bildämnet?

Hur kommunicerar jag på ett konstruktivt sätt var en elev befinner sig och hur hen kan gå vidare?

Hur kan teorier om formativ bedömning hjälpa mig att förtydliga min praktik och mina syften i min undervisning?

Metod
Jag har börjat mitt gestaltande arbete med att fundera på min lärarroll  och vad jag ser och inte ser genom att trycka bilder på mig själv i glasögon, och laborera med olika bilder på ögon. Jag har som en del i projektet även att bedöma mig själv med hjälp av HDK´s matris som en referens till mina tankar om bedömning. En del av metoddelen har jag redan gjort. Jag gjorde en kort uppgift för årskurs 8 på praktiken, som jag gav tydliga instruktioner för och fick in många bilder. Jag tänker att eftersom det är en uppgift jag har dokumenterat att jag skulle kunna använda mig av den, även som referens, kanske inte som en studie jag bygger uppsatsen på. Jag vill studera litteratur i det här ämnet, så det gör väl min metod även till en litteraturstudie.

 

Teoretiska perspektiv
Det finns mycket skrivet på bedömningsområdet.

En tung teoretiker, amerikanen john Hattie, har gjort en stor studie inom formativ bedömning som tagit 15 år. Han har ett verk som heter Synligt lärande, som jag tänkte använda som en stor del i studien. Nedan har jag en rad med andra namn på författare till litteratur inom bedömningsgenren.

 

John Hattie : Synligt lärande
 

Lars Lindström m. fl: Pedagogisk bedömning

Christian Lunddal& Maria Folke - Fichtelius(red): Bedömning i och av skolan

Skolverket: Lgr 11, kursplaner, kap 3:1bild

Dylan William: Bedömning för lärande

 

Dags för överlämning. Var är jag i min process?

Vad är det jag gör?

Var är det jag är?

Jag började processen med att vara otroligt trött på allt negativt rörande skolsystemet och lärarutbildningen och all oro över hur det ska bli att befinna sig mitt i den eldstorm som är det svenska skolsystemet. 

Därur kom en längtan efter att vända känslan. En längtan efter att se det positiva. De möjligheterna. Ladda upp gaistern inför arbetsansökningarna. Ordet tacksamhet tronade på den första handledningen. Med en blandning av ärlig intention och och sarkastisk bitterhet. Tack för att det överhuvud taget finns skolor. Tack för att det finns en möjlighet för mig här att arbeta som pedagog. Tack för att jag ser kallet som viktigare än lönen. Tacksamheten kanske kan hjälpa mig, men den har en obevekligt ironisk sida.

Sedan började jag göra det jag hade lust med. Färg form och tydlighet.

Jag har arbetat med schabloner, med att trycka. Jag har velat ha avgränsade, tydliga sätt att arbeta. Jag har tillåtit mig att använda förlagor. Tillåtit mig att kopiera mig själv och tänkt att det är ok att inte skapa saker från grunden, utan att använda det som finns. Använda saker som utgångspunkter och att se vad de kan adderas med. Till en början gjorde jag ett slags skolfröknar. Stränga med glasögon. Något jag inte är, tror jag. Eller så är jag det. jag har ett par läsglasögon som jag visade första dagen. Jag har dem för att jag provar att se vad som händer med mig när jag har dem. Ett attribut som ändrar utseendet. Men jag har också en längtan efter att se saker jag inte ser. Och tänker att jag kanske kan få hjälp av dem.

Det började med att jag skriv ut foton på mig själv.Skar i dem, och tryckte  - som nedan.

Catti Brandelius Proffesora
En lärare som är superbra och kan allt.
Hon ger mig styrka, men jag är inte hon. Är inte intresserad av att vara så kaksig just nu. Jag vill se. Se djupare. Komma framåt. Inte bara boosta  mig själv och min exellenta läraridentitet.

Jag var redan från början inne på lärarrollen som tema. Jag hade ett behov av att formulera mig inför slutet på min utbildning, min examen och mitt kliv in i arbetslivet. Även ett behov av att spetsa till detta ödesmättade moment. Och ett behov av att driva med de läraridentiteter som finns i mina föreställningar, och sålla fram en som ska axlas av undertecknad.  

Samtidigt har intresset för bedömning, och vetskapen av att jag vill skriva om och undersöka hur vi kan samtala med barn om deras arbete på ett konstruktivt sätt funnits som en närvarande tematik hela tiden. Hur förs ett konstruktivt samtal? Hur vet jag vart jag vill att eleverna ska komma? Vad är min agenda i förhållande till läroplanen?

Jag tänker på min behov som lärare. Som att jag rustar mig. Som en superhjälte som spänner musklerna. Som en krigare som smider sitt svärd. Som en intellektuell varelse som förbereder sig på att kultivera folket. Naturligtvis känner jag mig otillräcklig. Naturligtvis är jag orolig. Jag har ett behov av att bestämma mig. Bestämma mig för att axla lärarrollen. Kanske på liknande sätt som en kamrat beskrev, då hon blev förälder vid 23 års ålder och sedan upplevde att hon trots faktum behövde bestämma sig för att vara förälder.  Det är skillnad på att åka med tåget och att styra det.

Skolan kräver klarsyn, prioriteringar, medvetenhet, koll på regler, koll på elevers olika behov, att kunna se och bedöma förmågor, att kunna ge förutsättningar för utveckling.

Jag har fokuserat på ögat som symbol för allt som ska ses, ses igenom. Olika perspektiv som ska korsas, läggas i lager och genomkorsas av min blick. Glasögonen har blivit en symbol för ett medierade verktyg, ett verktyg som kan överbrygga mina brister och ge mig den laserblick jag saknar.

 Hjälp mig att se, snälla. Jag behöver bli mer skarpögd på kort tid. Tiden är ute. Glasögonen ska på- det är suddigt här. Kom och visa mig. Vad är det jag vet och inte vet. Hur ska jag se skillnad på vad som är viktigt och oviktigt. Gråskalan stressar mig.

Se eller synas?

Bli sedd

Syna någon

Se igenom

se saker på olika sätt, ur olika perspektiv

Bli utsedd till

Se hela bilden

Bli närsynt

Blint famlande

blind, förblindad

Syna

jag ser dej

jag bedömer det jag ser

Jag har sett dig och bekräftar det jag ser.

Var i allt detta är jag?

Referenser i grafik äntligen

Claudia Aranda Reyes

Ewa Carlsson

Veckoblogg 16/4

Den här veckan har jag fortsatt med shabloner som läggs på overheadapparat.
Jag har även testat andra skuggeffekter genom sol/skugga.
Det är mycket självporträtt.
Det handlar om att möta ett lärarjag. men också att acceptera ett jag som inte bara är struktur, bedömningar, strategier och kompetens.
Jag tror att jag letar efter en kompromiss.
Eller en balans.
Tacksamhet, kanske?
Tacksam över galenskapen som behövs.
Tacksam över strategierna, de behövs.
Jag söker i det suggestiva, i det som jag inte vet vad det är nu. Jag letar efter ett uttryck bortom orden. Ett uttryck som bilden kan ge som inte orden kan ge.