Sammanfattning av konflikt projekt

Min projektperiod – en sammanfattning. Så här i efterhand skönjer jag en eller två huvudkonfliktet som har med just arbetets struktur att göra. Jag vill både vara utforskande, men också lära mig olika tekniker, samtidigt som jag älskar att vara i ett tillstånd där jag bara gör. Jag har åkt till Vrångö och plockat glas, skrivit om det, hittat på en historia om det med ett alter ego i som tog mig in på ett ganska öppet spår. Här skulle jag kunnat fortsätta, tänker jag nu. Men det finns det ju möjlighet till

Mattias bad mig åka dit och vara där lite längre - vilket jag aldrig gjorde pga. tidsbrist. Även tiden har varit en styrande faktor i vissa fall. Jag kan se att jag prioriterat de säkra stigarna när tiden varit knapp. Samtidigt var min utgångspunkt andra veckan att göra roliga saker. Som kontrast till perspektiv och färglära-konflikten som jag fick i arv av min LLUare. Och att göra roliga saker för mig, är bland annat att göra saker utan att behöva tänka så mycket. Måleriet funkar så – att det bara flyter på. Där är det trevligta att vara. På ett sätt sker ett slags forskande där också, för jag planerar inte helt en bild utan har en inre dialog och provar varje färg utifrån en spontan idé i stunden. Provar mig fram, tittar, backar, funderar över vad jag ser. Självporträttdagarna var en riktig present till mig själv i den aspekten att jag verkligen var i skolan hela dagarna och kände mig kreativ och igång. Dessutom fick jag chans att landa i mig själv. Jag har velat lära mig göra film - och gjorde en ansats till det. För varje projekt närmar jag mig den digitala världen ytterligare något. Det känns ju bra, eftersom det var en del - plan med den här utbildningen. Jag tycker fortfarande att det är svårt att förstå och reflektera över just vad jag har lärt mig. Jag brukar ha svårt att se att jag alls lärt mig något. Vet inte om jag är blockerad eller om jag har ögonen på fel saker. Men den här gången tror jag mig se att jag fått med mig en lust att stanna kvar på ett spår och inte genast byta eller springa vidare för att jag har så många idéer att jag lika gärna kan ta en annan. Att stanna kvar, och se vad som kommer, gräva djupare. Jag slogs själv av hur ytlig jag kände mig på min redovisning. Klyschig. Det tror jag är för att jag vet att jag kan gå djupare och komma längre. Men då behöver jag låta bli att luras av effektivitets krav och lysande B-planer. Jag tror att det kan bli bättre handledningar för mig då också, för nu var det ofta så att jag kom till handledningen och precis hade bytt spår – igen. Då blir inte hjälpen heller lika avancerad som om tråden är längre, ser jag framför mig… Anna