Troliga scenarion [redigera]Ingen klimatforskare vet säkert vad som kommer att hända om uppvärmningen fortsätter och osäkerheten är även stor på hur stor uppvärmningen kommer att bli. Enligt IPPC:s sista rapport, presenterad 2007 kommer uppvärmningen fram till år 2100 troligen att hamna någonstans i intervallet 1,4 till 4,5 grader C. I ett "värsta fall scenario" beräknas jordens medeltemperatur öka drygt 6 grader C kommande seklet. Detta gäller det globala genomsnittet. Haven kommer värmas upp mindre än land och vissa områden, främst polarregionenerna och de kalltemperade områdena kommer värmas upp mycket mer, i vissa fall mer än dubbelt eller t.o.m tredubbelt så mycket jämfört med snittet för hela jordklotet.
Nedanstående scenarion för de olika världsdelarna bygger på mycket avancerade datasimulerade klimatmodeller men det finns flera osäkerhetsfaktorer. Ingen vet t.ex. hur mycket utsläppen av växthusgaser kommer att öka/minska framöver och hur kommer naturliga fenomen som t.ex El Niño att påverkas av en fortsatt uppvärmning? Ingen vet heller med säkerhet hur mycket av den pågående uppvärmningen som är orsakad av mänskliga aktiviteter. Man vet inte heller exakt hur stark uppvärmning som krävs för att aktivera s.k. positiva återkopplingsmekanismer, d.v.s. processer i naturen som på olika sätt förstärker uppvärmningen på egen hand. Det är med andra ord inte givet att de dystra framtidsscenarior som IPPC m.fl. föreutspår och som presenteras nedan kommer att inträffa.
I de mest pessimistiska prognoserna är det de positiva återkopplingsmejanismerna (tinande permafrost, smältande polaris och glaciärer, utsläpp av metanhydrater mm) som helt tar överhanden och processen skenar i väg, oavsett vad människan gör. De flesta klimatforskarna anser emellertid att den kritiska nivån ligger vid ca 2,0 grader C. Uppvärmningen sedan år 1900 är enligt IPPC ca 0,75 grader C.
Afrika [redigera]Trots att Afrika är den kontinent som släpper ut minst växthusgaser riskerar Afrika att drabbas allra hårdast. I världens fattigaste kontinent försörjer sig befolkningsmajoriteten på jordbruk och uppvärmningen väntas slå mycket hårt när nederbörden minskar i stora delar av Afrika. Risken är påtaglig att hundratals miljoner afrikaner blir klimatflyktingar på grund av torka och svält under det kommande seklet. Redan vid en uppvärmning på ca 3 grader kommer enligt många klimatmodeller stora delar av södra Afrika bli obeboeliga p g a torka och ökenspridning.
Nildeltat och Egyptens huvudstad Kairo riskerar att översvämmas när havsnivån stiger.
Nordamerika [redigera]Alaskas och Kanadas tundraområden riskerar permafrosten att tina upp.
Uppvärmningen blir troligen störst i Mellanvästern (delstaterna Texas, Oklahoma, Nebraska med flera) samt de sydvästra delarna med bland annat delstaterna Kalifornien och Arizona.
I de västra delarna av USA väntas nederbörden minska markant samtidigt som glaciärerna i Klippiga Bergen, Sierra Nevada och Kaskadbergen successivt smälter bort. Torkan och den minskade tillgången på vatten riskerar att orsaka mycket stora problem med vattenförsörjningen och jordbruket i västra USA. Jättelika skogsbränder kommer förmodligen bli allt vanligare med. Många tror också att de tropiska cyklonerna blir fler och kraftigare.
Asien [redigera]Stora delar av Asien skulle troligen drabbas mycket hårt när glaciärerna i Himalaya smälter bort. Glaciärerna förser de stora floderna Ghanges, Brahmaputra, Yangtze, Mekong, Indus med flera med smältvatten. Vattentillgången för flera miljarder människor riskerar därmed att försämras drastiskt. (fel i IPCC-rapporten!)
Troligen skulle också monsunens mönster ändras med potentiellt katastrofala effekter.
Det varmare klimatet leder till att havsnivån höjs vilket skulle orsaka mycket stora problem i låglänta länder som till exempel Bangladesh och ö-staterna i Stilla havet.
Syd- och Östasien drabbas troligen av fler och kraftigare tropiska cykloner.[2]. I det redan torra Mellanöstern minskar troligen nederbörden ytterligare.
I Sibiriens tundraområden finns också enorma mängder växthusgaser lagrade i permafrosten, uppskattningsvis 70 miljarder ton metan och uppemot 1 000 miljarder ton koldioxid i fruset organiskt material. Som jämförelse orsakar förbränning av fossila bränslen idag utsläpp på 7 miljarder ton om året.[3]
Metangasen som är en mycket stark växthusgas och koldioxiden kommer successivt att frigöras om permafrosten tinar, vilket riskerar att kraftigt förstärka den globala uppvärmningen.
Om jordens medeltemperatur höjs över 2 grader kommer utvecklingen troligen att vara oåterkallelig och processen självförstärkande. Varmare klimat ger större upptining av permafrosten vilket i sin tur leder till större utsläpp, ett varmare klimat och ännu snabbare upptining och temperaturökning.[3] Tecken finns på att upptiningen redan inletts. [1]
Europa [redigera]I Europa riskerar Medelhavsområdet att drabbas mycket hårt med högre temperaturer och minskad nederbörd. Detta skulle slå hårt mot jordbruket och turistindustrin. Grekland, Italien och Spanien kan sommartid drabbas av värmeböljor med temperaturer på 50-55 grader i skuggan och sommarmedeltemperaturen i Spanien kan öka upp till 7 grader fram till år 2100. I stora delar av Spanien blir somrarna så fall lika heta som i Saharaöknen idag. Risken för ökenspridning i Medelhavsområdet är också stor.[4]
Centraleuropa får ett klimat som påminner om det Medelhavet har i dag med vinterregn och sommartorka, mycket intensiva värmeböljor tros även här bli allt vanligare.
I Sverige skulle somrarna troligen få mer "tropisk" karaktär med kraftiga åskoväder och regnskurar. Mer intensiva värmeböljor med temperaturer uppemot 40 grader i skuggan eller ännu mer förväntas också förekomma. Vissa modeller antyder att sommartorkan kommer att drabba södra Skandinavien. Vintertemperaturerna i Sverige stiger troligen kraftigt och den genomsnittliga temperaturökningen blir betydligt högre än för världen i genomsnitt.
En del klimatforskare har uttryckt oro för att det varmare klimatet kan påverka Golfströmmen så att den försvagas, ändrar riktning eller till och med avstannar. Det kan i så fall leda till att de norra och västra delarna av Europa får ett mycket kallare klimat än i dag. Enligt IPCC:s senaste rapport kan Golfströmmen försvagas med så mycket som 25 procent, men temperaturhöjningen kommer mer än väl att kompensera för detta och Europa får därmed ändå ett varmare klimat än idag.[5]
Sydamerika [redigera]Framför allt i Anderna väntas en kraftig temperaturökning under det kommande seklet. Redan nu har man kunnat konstatera att uppvärmningen i Anderna de senaste 30-40 åren går betydligt snabbare än genomsnittet för hela världen [2]. Uppvärmningen märks framför allt genom att glaciärerna drar sig tillbaka i allt snabbare takt, vilket i framtiden kommer att leda till mycket stora problem med vattenförsörjningen för befolkningen i den väldiga bergskedjan och mångmiljonstaden Lima vid Perus snustorra Atlantkust. Vissa forskare anser att läget är så allvarligt att befolkningen i Peru och Bolivia riskerar att drabbas av akut vattenbrist redan om 10-20 år.[6] Även Amazonasregionen kommer bli varmare. Om den globala medeltemperaturen stiger med 3 grader C eller mer utplånas troligen Amazonas regnskogar.
Arktis och Antarktis [redigera]Polarregionerna har upplevt den snabbaste temperaturökningen. Temperaturökningen senaste 50-60 åren är på många ställen upp uppemot 3 grader C, långt över genomsnittet för hela världen. [3]. I både Arktis och Antarktis märks temperaturökningen framför allt genom att isen i Arktis och på Grönland smälter oroväckande fort. Även istäcket runt den Antarktiska halvön har börjat smälta allt fortare.
Sommaren 2007 uppmättes den hittills största avsmältningen i Arktis. Den allt snabbare avsmältningen gör att en accelererande och snabbare uppvärmning än vad man kalkylerat med tidigare är allt sannolikare. Uppvärmningen gör att ett flertal djurarter, till exempel isbjörnen och kejsarpingvinen, hotas av utrotning [källa behövs].
Som nämnts ovan har också permafrosten i norra Sibirien, Alaska och Kanada börjat tina, vilket kan få förödande konsekvenser för det globala klimatet om inte uppvärmningen kan hejdas.
Oceanien [redigera]Australien som redan är världens torraste kontinent kommer troligen att värmas upp kraftigt och bli ännu torrare. Senaste åren har Australien drabbats av den värsta torkan på minst 100 år, enligt många den värsta på kontinenten på över 1 000 år. Många forskare anser att det finns ett samband mellan torkan och den globala uppvärmningen och torkan förväntas bli ännu värre kommande seklet.[7]
När havsnivån stiger kommer de låglänta ö-staterna i Stilla havet att få stora problem. I värsta fall kommer det bli nödvändigt att evakuera befolkningen.
Globalt [redigera]Scenarierna bygger på klimatmodeller med ett visst mått av osäkerhet. Tydligt verkar dock att områden som redan får mycket regn får ökad nederbörd, medan redan nederbördsfattiga regioner blir ännu torrare, i båda fallen med potentiellt katastrofala resultat.
Tendensen att temperaturökningen går snabbare på nordliga respektive sydliga breddgrader än i tropikerna förväntas fortsätta och förstärkas ytterligare och landområden värms upp mer än oceanerna vilket leder till att klimatzonerna förflyttas norrut respektive söderut på norra och södra halvklotet och temperaturkontrasterna mellan tropikerna och jordens kallare regioner minskar. Redan nu kan konstateras att uppvärmningen går mycket fortare i Arktis än genomsnittet för hela världen. Den minskade skillnaden i temperatur mellan tropikerna och polareregionerna kan allvarligt rubba den storskaliga cirkulationen i atmosfären, vilket är den primära drivkällan för lågtrycksbildning i större delen av världen.[8]
Ett osäkerhetsmoment är det hydrologiska och klimatologiska fenomenet El Niño som med regelbundna intervall ändrar strömförhållandena i centrala Stilla havet, vilket i sin tur rubbar vädermönstren i nästan hela världen. Farhågor finns om att en kraftig global uppvärmning skulle kunna påverka El Niño-cykeln och i värsta fall skapa "mega-ninõs" som varar i flera decennier eller gör El Niño permanent. Följderna av en sådan förändring skulle bli gigantiska med svåröverblickbara konsekvenser för klimatet på jorden, men risken bedöms som ganska låg.[källa behövs]
Ändrade förutsättningar för jordbruket [redigera]I takt med att klimatet väntas bli varmare, nederbördsmönstren ändras och klimatzonerna förflyttas kommer förutsättningarna för jordbruket och därmed möjligheten att förse hela världens befolkning med mat att påverkas negativt. Ju större förändring av klimatet desto större blir förändringarna för jordbruket. I en studie presenterad i vetenskapstidskriften Science 9 januari 2009 menar man att sannolikheten är stor (>90 %) att klimatförändringarna kommer att ha en dramatisk inverkan på jordbruket. Kraftiga temperaturökningar kommande sekel kommer att ha mycket negativa konsekvenser för såväl produktionen som inkomsterna för bönderna i den tropiska och subtropiska klimatzonen. Även i de temperade områdena kommer konsekvenserna bli stora för jordbruket. Enligt forskarna bakom studien kommer de varmaste somrarna som hittills registrerats i de temperade områdena att vara normala somrar framåt år 2100. Man manade också till snabba åtgärder för att möta detta hot [9]
Vid mindre klimatförändringar kan jordbruket på många platser i världen, främst på de högre breddgraderna, förbättras. På andra platser kan det krävas vissa anpassningar av jordbruket såsom tidpunkter för sådd och skörd, en annan markbearbetning eller bevattning.
Vid större klimatförändringar kan man tvingas byta typer av gröda eller göra mer ingående förändringar i odlingstekniken. Även om klimatförändringarna främst kommer att påverka mellanbredderna och de högre breddgraderna så har dessa länder ofta bättre möjligheter till en anpassning. De allvarligaste konsekvenserna för jordbruket kan uppstå i U-länderna i tropikerna. [10]
Risk för krig utlösta av klimatförändringarna [redigera]Allt fler klimatforskare och säkerhetsanalytiker fruktar även att klimatförändringarna kommer att leda till omfattande oroligheter och även regelrätta krig i de hårdast drabbade regionerna. Även krig mellan stater på grund av klimatförändringar bedöms också fullt möjliga, till och med som sannolika. Som framtida högriskområden pekar man bland annat ut många länder i Afrika, hela Mellanöstern, Indien-Pakistan och Kina.
Många av länderna är redan instabila och när, enligt klimatmodellerna, nederbörden minskar i redan torra länder i Afrika och Mellanöstern kommer länderna troligen att utsättas för stora interna påfrestningar. Särskit bekymmersamt anser många säkerhetsexperter är den redan känsliga relationen mellan Indien och Pakistan. Både staterna som förfogar över kärnvapen kommer drabbas hårt om/när glaciärerna i Himalaya smälter bort och vattentillgången försämras radikalt.
I Kinas fall anses stabiliteten i landet vara helt beroende av att den kraftiga ekonomiska tillväxten fortsätter. Kina anses tillhöra de länder som kommer att drabbas hårdast utanför Afrika. Till exempel kommer vattentillgången för hundratals miljoner kineser att försämras radikalt när glaciärerna i Himalaya har smält bort och som förser jättefloderna som Chang-Jiang, Huang-Ho och Mekong med smältvatten. Att tillväxten fortsätter i framtiden är långt från säkert när Kina även tros drabbas av en kraftigt ökad frekvens av väderrelaterade naturkatastrofer, som torka och ökenspridning i norra delen av landet och kraftigare översvämningar och tropiska oväder i söder.[11]
Naturen [redigera]Den globala uppvärmningens effekter på miljön kommer troligen att bli gigantiska [källa behövs]. Och ju större uppvärmningen blir, desto större förväntas effekterna bli. Alla ekosystem, hav, sjöar, skogar glaciärer etc. kommer att påverkas.
Effekterna på lång sikt är svåröverskådliga men klimatforskare, biologer med flera är ense om att man redan har börjat se effekter. Dessa yttrar sig bland annat i att växtsäsongerna har förlängts, att nya växt- och djurarter etablerar sig i områden som tidigare varit för kalla för dem och att glaciärer i hela världen drar sig tillbaka.
Oceanerna [redigera]Sedan senaste istiden avslutades har havsnivån höjts cirka 130 meter. Fram till 1800-talets början var havsnivån troligen nästan konstant i tusentals år. Därefter började den höjas och hastigheten tycks ha accelererat i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet. Höjningen anses vara orsakad av den globala uppvärmningen och beror dels på att glaciärerna smälter, dels att varmare vatten expanderar, det vill säga tar mer plats.
Höjningen kommer av allt att döma att fortsätta under kommande seklet och förmodligen långt efter det med. Däremot råder det stor osäkerhet om hur mycket nivån kommer att höjas. I FN:s klimatpanel IPCC:s fjärde rapport 2007 beräknades nivån höjas med 18-59 centimeter fram till år 2099. En höjning på närmare 90 centimeter skulle vara mer än tillräckligt för att orsaka mycket stora problem för låglänta länder som exempelvis Bangladesh och Maldiverna. Även många av världens storstäder skulle vara tvingade att förbättra sina översvämningsskydd.
Det finns en rad osäkerhetsfaktorer i dessa prognoser, till exempel den tinande permafrosten i Arktis. Skulle uppvärmningen bli så stark (över 2 grader C globalt) [3] att den börjar tina i stor skala kommer sannolikt havsnivån att höjas mycket mer, då uppvärmningen troligen blir självförstärkande och glaciärerna skulle smälta allt snabbare.
Vidare tar haven och växterna upp en hel del av de växthusgaser som människan släpper ut, vilket anses ha bromsat den globala uppvärmningen, sedan industrialismens genombrott beräknas haven ha absorberat ca 120 miljarder ton koldioxid. Hösten 2007 kom emellertid rapporter som tyder på att naturens förmåga att absorbera utsläppen har nått eller till och med passerat bristningsgränsen. Stämmer detta är sannolikheten stor att temperaturökningen blir betydligt högre än IPCC beräknat, vilket också skulle leda till snabbare höjning av havsnivån.[12] När haven tar upp koldioxiden förvandlas gasen till en svag syra vilket redan lett till att havsvattnet börjat försuras. Om uppvärmningen fortsätter och i värsta fall skenar i väg bortom all kontroll förväntas försurningen fortsätta och ha mycket negativa konsekvenser för havslivet, till exempel är världens korallrev starkt hotade om processen fortsätter. [4].
Djur och växtlivet [redigera]Den globala uppvärmningen kan få mycket dramatiska konsekvenser för djur- och växtlivet. Hittills har uppvärmningens konsekvenser på djurlivet framför allt visat sig genom att mer köldkänsliga arter flyttar till nya områden som tidigare varit för kalla, flyttfåglarna anländer tidigare till kallare länder med mera.
Ett stort problem i framtiden väntas bli att tropiska sjukdomar, som till exempel malaria och denguefeber, kommer att spridas till nya områden, vilket kommer att öka påfrestningarna för sjukvården i de drabbade länderna. Redan nu har exempelvis denguefeber i Latinamerika uppträtt på betydligt högre höjder i bergen än tidigare.[13]
Blir uppvärmningen stark riskerar mängder med djurarter att utrotas. Många av de havslevande organismerna kommer troligen också utrotas p g a att havsvattnet blir allt för varmt och havets kemi förändras p g a försyrningen. Risken för utrotning av många djurarter ökar inte bara för att temperaturen stiger utan även för att klimatet ändras så snabbt. Djur- och växtlivet hinner helt enkelt inte med att anpassa sig till klimatförändringarna. Redan vid en uppvärmning på 2 grader C riskerar 30 procent av världens djurarter att utrotas. Vid en mycket kraftig temperaturökning väntar troligen ett massutdöende större än det när dinosaurierna och cirka två tredjedelar av övriga djurgrupper dog ut för 65 miljoner år sedan.
I värsta fall är även människans existens hotad. En galopperande växthuseffekt anses ha varit huvudorsaken till massutdöendet för drygt 250 miljoner år sedan. Det är det största massutdöende man känner till; åtminstone 90 procent av alla arter dukade under. Ett sådant katastrofscenario beräknas emellertid kräva en global uppvärmning på åtminstone 6 grader C.[14]
Världens skogar [redigera]Liksom haven tar skogarna världen över upp en ansenlig del av den koldioxid som via mänskliga aktiviteter tillförs atmosfären. Ett varmare klimat kommer sannolikt att leda till en kraftig ökning av antalet skogsbränder världen.
Ännu allvarligare är att det varmare klimatet och minskade nederbörden kommer leda till att skogarna i framför allt de tempererade områdena (där huvuddelen av världens skogsbestånd finns) kommer att utsättas för allt kraftigare angrepp från diverse olika skadedjur och sjukdomar som riskerar att döda ansenliga delar av världens skogsbestånd. Detta innebär i så fall att stora kvantiteter koldioxid tillförs atmosfären vilket förstärker uppvärmningen. En studie i USA som utförts gemensamt av USA:s geologiska institut och flera universitet (publicerad 23 januari 2009 i Science) tyder på att skogsdöden mer än fördubblats i västra USA de senaste decennierna. Författarna bakom studien anser att en kombination av ett varmare klimat och minskad nederbörd är huvudorsaken.[15]
Måttliga temperaturökningar kan emellertid åtminstone delvis gynna de tempererade skogarna när växtsäsongen förlängs.[16]
Kraftiga temperaturökningar skulle troligen vara förödande för världens regnskogar. Det är utan konkurrens de artrikaste ekosystemen som existerar och de binder upp enorma mängder koldioxid.[17]. Dör regnskogarna är risken mycket stor att den globala uppvärmningen förvärras kraftigt. Ytterligare en effekt blir att oerhört många djur och växtarter utrotas och att de tidigare så frodiga skogarna förvandlas till öknar.
Glaciärerna och bergskedjorna [redigera]Alla glaciärers överlevnad är på lång sikt beroende av att tillväxten under vintern är minst lika stor som avsmältningen under sommaren. Under den så kallade lilla istiden cirka 1550-1850 växte glaciärerna i storlek världen över, men under 1900-talet började de dra sig tillbaka. En viss återtillväxt skedde 1950-1980, men efter det har glaciärerna världen över åter haft en negativ tillväxt som gör att de drar sig tillbaka.
Detta sammanfaller med den mycket snabba globala uppvärmningen som skett senaste 30 åren, och takten på avsmältningen har accelererat sedan år 2000. En del mindre glaciärer har smält bort och många andra är starkt hotade. En fortsatt global uppvärmning gör att samtliga glaciärer i Himalaya, Alperna och Anderna kan vara borta i mitten av detta sekel, norra och centrala Anderna ännu snabbare.
Initialt kommer avsmältningen att öka riskerna för svåra översvämningar, men när glaciärerna väl är borta kommer vattentillgången att försämras dramatiskt för flera miljarder människor världen över.
Även på Grönland har man sedan mitten av 1990-talet registrerat en kraftig ökning på avsmältningen av så kallade randglaciärer vid kusten. Däremot krävs ytterligare temperaturökningar för att inlandsisen på Grönland ska börja smälta. När eller om det sker kommer det att ta tid innan avsmältningen hindras, även om man får bukt med temperaturökningen. [5]
Bergen [redigera]Förutom smältande glaciärer förväntas klimatförändringarna ha ett flertal andra effekter på världens stora bergskedjor, som också är hem för drygt 10 procent av världens befolkning.
Den senaste 30-årsperioden har man kunnat konstatera att uppvärmningen i Alperna, Himalaya, Anderna, Klippiga Bergen etcetera går betydligt fortare än genomsnittet i världen [6][18]. Växtzonerna kommer successivt att krypa uppåt, vilket drabbar djur och växter som trivs på höga höjder värst.
I tropikerna kommer sjukdomar som tidigare bara uppträtt på lägre nivåer att uppträda på allt högre höjder.
Positiva effekter [redigera]I stora delar av världen riskerar klimatförändringarna att få katastrofala effekter. Men om man lyckas begränsa den genomsnittliga globala uppvärmningen till max 2 grader fram till år 2100 kan åtminstone de nordliga länderna, till exempel Sverige, få åtnjuta flera positiva effekter.
Om medeltemperaturen bara stiger en grad jämfört med dagens nivå kommer Skåne att få ett klimat ungefär som centrala Tyskland idag. Ett varmare klimat kommer att leda till längre växtsäsong, vilket skulle gynna både jord- och skogsbruket i hela landet.
Förutom de nordiska länderna gäller samma sak i till exempel Kanada och Ryssland.[19] Troligtvis skulle även turistindustrin i Norden få ett uppsving, då till exempel många sydeuropéer förväntas förlägga sina semestrar till norra Europa för att slippa den (troligen) extrema sommarvärmen runt Medelhavet som beräknas infinna sig redan vid 1,5-2 graders ökning av den globala medeltemperaturen.[20].
Bland andra fördelar kan nämnas att mindre energi kommer att gå åt för att värma bostäderna och att risken för att fattiga och hemlösa människor i exempelvis Ryssland fryser ihjäl vintertid minskar.
Poängteras ska emellertid att vid riktigt kraftiga temperaturökningar på 3-4 grader eller ännu mer (globalt genomsnitt) kommer ändå de negativa effekterna att kraftigt överväga de positiva även på de nordliga breddgraderna. Till exempel kommer antalet döda i Sverige på grund av värmeböljor att mångdubblas med ett kraftigt ökat tryck på sjuk- och äldrevården.[21] Energiåtgången kommer att öka med behovet av kylanläggningar.
Källa: Wikipidia
Mattias bad mig åka dit och vara där lite längre - vilket jag aldrig gjorde pga. tidsbrist. Även tiden har varit en styrande faktor i vissa fall. Jag kan se att jag prioriterat de säkra stigarna när tiden varit knapp.
Samtidigt var min utgångspunkt andra veckan att göra roliga saker. Som kontrast till perspektiv och färglära-konflikten som jag fick i arv av min LLUare. Och att göra roliga saker för mig, är bland annat att göra saker utan att behöva tänka så mycket. Måleriet funkar så – att det bara flyter på. Där är det trevligta att vara. På ett sätt sker ett slags forskande där också, för jag planerar inte helt en bild utan har en inre dialog och provar varje färg utifrån en spontan idé i stunden. Provar mig fram, tittar, backar, funderar över vad jag ser. Självporträttdagarna var en riktig present till mig själv i den aspekten att jag verkligen var i skolan hela dagarna och kände mig kreativ och igång. Dessutom fick jag chans att landa i mig själv.
Jag har velat lära mig göra film - och gjorde en ansats till det. För varje projekt närmar jag mig den digitala världen ytterligare något. Det känns ju bra, eftersom det var en del - plan med den här utbildningen.
Jag tycker fortfarande att det är svårt att förstå och reflektera över just vad jag har lärt mig. Jag brukar ha svårt att se att jag alls lärt mig något. Vet inte om jag är blockerad eller om jag har ögonen på fel saker. Men den här gången tror jag mig se att jag fått med mig en lust att stanna kvar på ett spår och inte genast byta eller springa vidare för att jag har så många idéer att jag lika gärna kan ta en annan. Att stanna kvar, och se vad som kommer, gräva djupare. Jag slogs själv av hur ytlig jag kände mig på min redovisning. Klyschig. Det tror jag är för att jag vet att jag kan gå djupare och komma längre. Men då behöver jag låta bli att luras av effektivitets krav och lysande B-planer. Jag tror att det kan bli bättre handledningar för mig då också, för nu var det ofta så att jag kom till handledningen och precis hade bytt spår – igen. Då blir inte hjälpen heller lika avancerad som om tråden är längre, ser jag framför mig…
Anna
