Så... min konflikt består av följande.

Som inledning, en händelse:
Handledaren yppar: "Vi har haft kandidater här som inte ens kunnat perspektiv, eller färglära. Katastrof"
Kandidaten tänker: "Det här är inte bra. Jag borde ta tag i det här, eller? Vad vill jag med den här utbildningen? Vad är viktigt att kunna? Det är ju upp till mig. Vad vill jag kunna stå för?"

Tanken på att sätta igång med perspektiv och färglära, denna symbol för bildhantverkets grunder, tog emot. Den tog emot så till den grad att jag anade en ytterligare konflikt i mitt psyke.
Jag ville inte ta tag i det jag inte kan. Ty då skulle det bli svart på vitt och fokus på vad jag inte kan. Tråkigt. Dessutom har all liknande kunskap inhämtats på ett tråkigt, tråkigt, tråkigt, vis.

Nå väl. Jag bestämde mig för att ta mig an ämnet på något vis.. utan att lova att bli bättre på hantverket.
Så jag tänkte - kanske kan jag genom foto förstå perspektivets regler och linjer?