Fredag 13:e

Vi samlas innan handledningen och för in film i datorn som de som var närvarande på torsdagens arbete hade filmat. Sedan handledning.
Storyn som sattes ihop på tosdag eftermiddag redogörs. Mattias tar upp aspekten om postkolonialt tänkande och distans till handlingen. (En eritrian får ett samtal hemifrån där någon släktning torteras i syfte att pressa vår huvudperson på pengar.) Varför inte lägga handlingen på et mer allmänmänskligt plan? Som något vår fantasi kan tolka utifrån varje tittares verklighet?

Eftersom jag inte varit närvarande i gruppen när jag var sjuk avvaktar jag lite vad som kommer fram när vi klipper. Vill inte klampa in och tycka saker innan vi ser något framför oss.
Det gäller att inte vara så kritisk heller , särskilt som gruppen är så stor. Om det blir för många nej hämmas idéerna innan de kommer fram.  Bejaka, så att vi får se något. Sedan skala bort när vi har fått arbetet att lyfta.

Flera röster säger - det blir vad det blir- det blir någonting, innan vi skiljs åt fredag eftermiddag. Det är bra. För min del kan filmen gärna vara abstrakt. Men det är kul om vi får till ett gemensamt tematik att fylla våra tolkningsbara bilder med. Vad är det i berättelsen om personen som får ett utpressningssamtal hemifrån som är centralt för oss? Vad är historiens kärnpungt? Att kränkande av mänskliga rättigheter är ett globalt fenomen? Att det inte finns några tysliga gränser för var krig och förtryck befinner sig i världen?
Nu blir det helg. Gränser på det privata planet. Vem gör vad, var går min gräns? Vem behöver sovmorgon mest? :-))