5:e september. På vägfrån valads hållplats-destination Lindholmen. Material i packningen: Putsnät, papper med klisterbaksida, tepetklister,tyg,ståltråd.



Framme på Lindholmsplatsen. Mitt på står ett stort rött hus. Detta hus gör mig glad, och är förutsättningen för att jag ska orka vara på denna sterila plats en hel dag.

Platsen utgör centrum i "Lindholmen science park" en samling av högteknologiska företag och utbildningar.

Volvo information technology, Ericssson, Chalmers tekniska högskola,lindholmsgymnasiet,mm



 

Lindholmsplatsen visar sig vara ett riktigt blåshål den här blåsega dagen.
Jag blir tvungen att binda fast delar av mitt material i en bänk vid utkanten av platsen.

En form växer fram...



...som får en yta...

...vilket skapar tyngd...

 Horder av teckniska studenter passerar min bänk. Folk som jobbar på området går förbi. Många tittar när jag bygger. Ingen möter min blick. Utom en! Ingen frågar något. Det blåser och regnar.

Efter att ha ätit soppa med min kompis som kom förbi fotograferar hon oss.Den har fått något brunt på sig- i ett försök att smälta in i den gråbruna stenläggningen.

Oförmåga att passa in eller vilja att sticka ut.
Min skulptur och jag har under denna onsdag tagit plats i det offentliga rummet.
Vi stötte inte på något konkret yttre motstånd.
Men vi gjorde oss lite mindre i den kompakta tystnad som omgav oss.

Hej då lindholmen.