28/9 Första dagen med eget skapande



Sökandet har börjat efter den magiska artefakten.
Första anhalten. En magisk plats. En koja. Ett ställe. Att vara i fred.  Där tiden är oändlig och inte bryts av något utifrån.
Känns bra att ha manifesterat mitt behov av en magisk egen plats. Men nu går jag vidare till andra idéer. Att bygga en koja är liksom alltid det första jag kommer på när jag får göra vad jag vill. Har suttit i rätt många år nu...Alltså. kojbehovet är mättat. vad händer nu??



Nikes workshop



Nike gjorde kreativitetsövningar med oss. Vad kan vi göra med en tegelsten? vad kommer ut en torr text om steadsplanering? Om vi jobbar en heldag utifrån en mening? Som ska resulteera i tre foton på eftermiddagen?

Nike gjorde kreativitetsövningar med oss. Vad kan vi göra med en tegelsten? vad kommer ut en torr text om steadsplanering? Om vi jobbar en heldag utifrån en mening? Som ska resulteera i tre foton på eftermiddagen?



Hammarkullen

12/9 Susanne rules.
Vi delas in i grupper.Varje grupp  söker upp en plats med förändringspotential kring Hammarkullentorget. En plats som vi tycker ska bli mer lekvänlig- eller i alla fall inspirera till lek. Vi samlar saker;skräp, blommor, svampar i en hink. Ritar en karta till platsen, som gör det möjligt för en annan grupp att hitta dit från centrum av Hammarkullentorget. Lämnar hinken med grejor på platsen.

Får en karta av en annan grupp - mycket koplicerad. Efter 20 minuters letande och ett telefonsamtal till kartritarna hittar vi vår fläkttrumma  på en kulle ovanför Hammarkullentorget. Den liknar ett en liten cell med gallerväggar. Varje gång en spårvagn passerar kommer ljud och vind upp genom trumman, likt en drakes frustande då den med jämna mellanrum vaknar till.
Vi bestämer oss för att göra den mer trevlig med färgglada bär och löv. Gallerväggarna tjänar som bra butikshyllor och vips har vi vår affär med bär och löv åt alla.En barnhylla med sliskiga plastleksaker och en vuxen hylla med cigarettpaket och påstått knivblad.(Se snygga bilder på fotograf Karins blogg)

Tillbaka på torget griper vi var sin pensel och målar med vatten på marken. En bild av vårt skogsverk.

Efter lunch är det rundvandring. Vi besöker allas "lekplatser" tecknar snabbt av dem, gruppen formulerar sitt verk med tre ord, vi väver in vår tolkning av dessa ord i vår bild och blandar detta med att rita av kamrater utan att titta på pappret. Blanda och trolla.
Vad blev det nu?
Regnet hindrade oss i slutändan. Men det blev en god start på veckan.
Det känns bra att göra mycket övningar nu i början som väcker igång kreativitet, tanke och handlingskraft.

5:e september. På vägfrån valads hållplats-destination Lindholmen. Material i packningen: Putsnät, papper med klisterbaksida, tepetklister,tyg,ståltråd.



Framme på Lindholmsplatsen. Mitt på står ett stort rött hus. Detta hus gör mig glad, och är förutsättningen för att jag ska orka vara på denna sterila plats en hel dag.

Platsen utgör centrum i "Lindholmen science park" en samling av högteknologiska företag och utbildningar.

Volvo information technology, Ericssson, Chalmers tekniska högskola,lindholmsgymnasiet,mm



 

Lindholmsplatsen visar sig vara ett riktigt blåshål den här blåsega dagen.
Jag blir tvungen att binda fast delar av mitt material i en bänk vid utkanten av platsen.

En form växer fram...



...som får en yta...

...vilket skapar tyngd...

 Horder av teckniska studenter passerar min bänk. Folk som jobbar på området går förbi. Många tittar när jag bygger. Ingen möter min blick. Utom en! Ingen frågar något. Det blåser och regnar.

Efter att ha ätit soppa med min kompis som kom förbi fotograferar hon oss.Den har fått något brunt på sig- i ett försök att smälta in i den gråbruna stenläggningen.

Oförmåga att passa in eller vilja att sticka ut.
Min skulptur och jag har under denna onsdag tagit plats i det offentliga rummet.
Vi stötte inte på något konkret yttre motstånd.
Men vi gjorde oss lite mindre i den kompakta tystnad som omgav oss.

Hej då lindholmen.





Skön start på Bild och visuell kultur

Idag , fredag den 2 septermber började skolan "på riktigt" och det känns väldigt kul.
Vi startade med en workshop, som enligt mig var snäll, lagom utmanande och igångsättande av kreativiteten, samtidigt som vi lärde känna varann lite grann.

Ser fram emot att se om jag kan bli introducerad i verkstäderna.
Jag hoppas få ihop till en grupp som kan ta körkort för trä- och metall-maskinerna.