Annas pappa och catti Brandelius pappa

Här kom en parafras på Catti Brandelius dikt "Lugn jag kommer"  som handlear om hennes pappa som dött och som hon hela sitt liv har försökt rädda, enligt henne själv.

 

Lugn, Jag finns här

Min pappa är den bästa pappan
Min pappa tycker om att ha det trevligt och roligt
Min pappa kan bygga hus och spela alla instrument
Min pappa lagar god mat om han själv får välja vad han ska laga.
Min pappa tycker om att ha det trevligt och roligt.
Min pappa njuter av att röka cigarr
Min pappa in pappa läser en deckare i veckan och ser på många roliga tv-program.

Min pappa älskar sin hund
Minpappa älskar sin katt
Min pappa tycker om snälla sjukskötersor.

Min pappa tycker inte om att städa.
Min pappa tycker inte om förbud.
Min pappa kletar in sin nummerplåt med lera för att slippa trängselavgift när han ska hälsa på mig.
Min pappa gillar inte karlakarlar.
Min pappa gillar inte stora villor och stora bilar.
Min pappas träbåt står i regnet.
Min pappa är ensam.
Min pappa tycker inte om stränga manliga doktorer.
Min pappas kompisar vet inte hur de ska säga.
Min pappa lär mig sången: ”nobody knows you when you are down and out”.
Min papa tycker synd om ledsna människor.
Min pappa tycker om söta och snälla människor.
Min pappa tycker bäst om mig i hela världen.
Min pappa tycker inte om när jag är arg.
Min pappa gör skulpturer och pratar med kulturministern.
Min pappa tycker att jag ska vara mitt speciella mejsjälv.
Min pappa tycker att jag ska vara särskilt speciell.
Min pappa har svårt att gå.
Min pappa säger att allt är ok.

Sammanfattning.

Jag såg på Gul att vi skulle gjort en sammanfattning på bloggen senast den 5 dec.
Oj.

Nu är det 7 januari.
Men när jag läste igenom min blogg så tyckte jag att jag liksom sammanfattat hela tiden  - som ett sätt att försöka förstå vad jag gör och varför.

Nu har jag skickat uppsatsen.
Men jag känner mig osäker på  vad ajg ska ställa ut.

Det är enkelt att sätta igång processr för mig, och hålla dem levande.
Men vad ska jag visa?
Vad står för sig själv och talar utan bloggens kommentarer?

Jag ska fortsätta med mina stop motions till på måndag
Och så ska jag sortera bilder med text till en gång till.
Inte göra nytt utan  fördjupa det jag påbörjat.

Min hjälpande process fortsätter, ju. Eftersom den är en del av mitt liv. Kanske min metaprocess vid sidan av hjälpandet också fortsätter. Men den här gestaltningsprocessen på skoltid har inte mer tid.
Jag har hjälpt en anhörig med en ny infallsvinkel och delvis en ny roll genom att jag tagit mig an det med entusiasm och med ett metaperspektiv och tid för reflexion. Jag har även bett om hjälp och skapat ett nätverk, brutit isolation och brutit tabun. Jag har talat om alkoholism, och upplevt konsekvenserna av att tala om alkoholism. Jag har pendlat mellan att vara hjälte och förädare. hjälte för att jag uppnått resultat med min pappas hälsa, förrädare för att jag gör den här gestaltningen utan att min pappa vet om det. Jag har synat diskursen kring alkoholism och nosat upp många föraktfulla utsagor som ringar in skälet till att det jag gör utgör en risk. Genom att utesluta alkoholisten ur diskursen placerar en sig själv innanför diskursen som heter "Vi som dricker med måtta, eller förmår dölja att vi inte gör det."

Jag har funderat kring tiggeriet, och hjälpt en person lite extra som brukar sitta i vårat närområde. Hon är troligen i min ålder, har två barn i ungefär samma ålder som mina barn, men hennes är i rumänien medan hon samlar pengar i sverige.Hon går långsamt och haltande, och hennes ben måste må däligt av kylan.  Det är svårt att låta bli att tänka på hur det skulla vara att vara i hennes situation.   Om jag var hon. Hur skulle det vara? 

Fattigdom - vad gör dem med oss?
Vad gör den med dem som ser den?
Vad gör rädslan för fattigdom med oss?
Vad gör vi för handlingar för att undvika fattigdom?
Är fattigdomen ett reellt hot för alla människor, eller är det ett hot för vissa?

Använder vissa människor fattiga och alkoholiserade m. fl för att visa på vad de själva inte är och därigenom höja sig till en säker nivå, genom att peka finger på den som inte klarar att höja sig?
Fattigdom  för mig är att vara fast i ett lägre sammhällsskickt som sliter på hälsan och som är svårt att ta sig ur.




 



Jag skriver något om vad jag ska visa på fredag eller söndag.

Skriver och skriver och längtar efter att gestalta.

Jag skriver hetsigt på min uppsats.
Det är både så att gestaltningen dominerar uppsatsen, genom att alla texter utgår ifrån gestaltningen. men det är också så att de texter som handlar om gestaltningen är gamla, för uppsatsen blir aldrig klar om gestaltninen i uppsatsen tillåts utvecklas hela tiden, för uppsatsen kräver sin ordning och reda.

jag längtar efter min gestaltning.

Jag längtar efter att få associera snabbt och fritt och utan att behöva redogöra för allkt exakt.

Jag längtar efter trivialiteter och enkla formuleringar.

Om jag var du.
De orden ekar i huvudet.
Jag skrev dem på en vägg i etelém innan jul som om jag visste att de var viktiga för mig, som om jag visste att de hade en långsiktig och mångtydig mening.
Om jag var du
Och bilden jag gjorde så snabbt den där kvällen. vad betyder den?
Att alla är dödliga?  Att alla kan falla. Att det kunde varit jag som står där utanför systembolaget iklädd en gräll bebismössa och bara försöker orientera mig i tillvaron en dag i taget.